A-Palle

Hmm, det här blir ett slarvigt inlägg känns det som. Jag har en idé på ett bra ämne och bra upplägg. Men det finns för mycket som distraherar som jag vill få skrivet samtidigt, så ni får ha överseende med det.
Bland annat pumpas [Brennan Heart aka Blademasterz] - One Blade.mp3 i winamp samtidigt som jag skriver. Sjukt bra låt.

 Ok iaf, åkte med brorsan och Jennie till gamla hemstaden Borlänge igår, och hem idag. 1 dygn alltså. Hade planerat julbord vid ankomst, umgås lite med familjen, festa med Gjerdet på juldagen. Hoppades även hinna hälsa på CC i kupolen och inte vara alltför bakis på annandagen.

Det finns en sak som är konstig med julbord. Man planerar det, ser fram emot varenda liten detalj som finns. Varenda sill och varenda skinkmacka man ska äta. Man har en känsla av att äntligen är det här nu igen, äntligen!

15 minuter senare vill man aldrig mera se ett julbord. Det var satans gott tills man råkade äta för mycket, och tvingade i sig de sista stackars prinskorvarna, precis som förra året. Nej, bort med skiten. Jag vill aldrig mer se ett julbord, nu får det vara nog!

Och ytterligare 30 minuter senare är man där igen, jag ska bara ta några köttbullar och någon potatis... Och lite sill, och lite lax, o kanske en bit skinka. Ta det inte personligt, men människor är fan korkade.

Aja nog sagt om julbordet. Klockan tickade och det började bli festdags. En fest som jag inte direkt sett fram emot. Med denna extremt långa höst och kanske världens sämsta avslut på arbetsveckan så har energin sinat. Jag hade ingen lust att gå ut, vara glad, vara social, räta på ryggen... Nackdelarna var på väg att vinna innan jag gav mig själv en mental örfil, jag var i Borlänge, jag skulle ut och festa med Gjerdet. Missar jag detta kommer jag ångra mig!

In i duschen, av med skägget, på med klocka, armband, skjorta och parfym. Det enkla var avklarat, nu var det dags att tagga till oxå. Jag visste inte om jag skulle klara av den sociala biten. Senaste året när jag har gått ut har jag alltid tänkt att det ska bli jävligt kul. Inte för att det finns roliga människor eller att det ska vara en rolig fest. Utan för att jag har bestämt, JAG ska ha kul. Har inte JAG kul så är det hos MIG problemet ligger. Det funkar skitbra, jag har aldrig haft såhär kul som jag har nuförtiden när jag festar. Något ni alla borde prova.

Jag blev upphämtad. Vi började hos Chrisse. Det var kul, jag kände alla ... vi var 3 pers där. Jag Gjerdet och Chrisse. Efter några timmar skulle vi dra vidare till någon av Gjerdets arbetspolare. Ja, hör och häpna Gjerdet jobbar! Vi drog iaf dit och jag kände inte igen en käft. Där satt jag, ensam och orkeslös. Det uppstod en ganska jobbig social situation. Gjerdet känner några stycken på festen, och jag känner ingen. Men eftersom jag kom dit med Gjerdet så kommer det vara han som ställs till svars för allt jag gör. Om det är dåliga saker alltså. Skulle jag till exempel resa mig upp och nita någon så skulle jag säkerligen bli utslängd, tillsammans med G och Chrisse. Men G(ja, ni gissade det, G är Gjerdet) skulle bli den som var tvungen att förklara sig. Så det blev mest att jag satt tyst där på hörnet av soffan, jag ville inte vara en börda.

Folk kom och gick och det var inte alltför lätt att vara social. En sak som jag tycker är svår är att kallprata med tjejer som jag inte känner. Om man raggar på dom är det en sak. Men att lixom bara prata och vilja veta mer om vilka dom är, utan att stöta på dom, det är skitsvårt! Känner man någon och hon har en pojkvän då är det rätt enkelt, då använder man den personen som inkörsport och folk kommer ansluta sig till diskussionen. Men när man inte känner någon och ska ta kontakt bara för att vara trevlig då har jag fan problem. Vad i helvete ska man säga?

Sen kom min sociala räddning. Det kom in en kille i rummet och satte sig på en stol. Bekvämt. Äntligen fanns det någon att prata med, utan att behöva tänka "tror hon att jag stöter på henne nu?" eller "gör jag bort mig nu?" Det är mycket enklare att snacka med killar. Lite mer rakt på sak och mindre analyserande. Säger jag nåt som missuppfattas så frågar han vad jag menar, han lägger det inte på minnet och kommer ihåg att den här personen är en idiot. Det är bra, det blir mindre missförstånd så. Han var rätt rolig, jag kommer inte ihåg vad han hette men det spelade ingen större roll. Vi snackade, jag snackade. Jag var igång, redo att möta folk, att vara trevlig. Redo att ha kul!

Efter det var andra förfesten mycket roligare och vips så var det dags att gå ner på "stan". Vi skulle in på S2, JO TJENA! Kön var lika lång som den alltid är utanför s2 på juldagen. Och vi ställde oss i den. Efter en 10-15 minuter eller så, tröttnade jag. Det började bli svinkallt. Blodet bokstavligen rusade tillbaka till alkoholomloppet, jag behövde en bar. Bolanche då? Japp, lika lång kö! Valet stod mellan flamingo och engelska. Det blev flamingo. Jag behöver inte vara på s2 för att jag ska ha kul, inställningen remember? Sen spelar andra faktorer såklart oxå in, men ingenting är omöjligt. Det går att ha kul på flamingo.

Ja väl där inne brändes pengarna, promillehalten underskattades, det dansades och snackades och massa annat skoj och vips så var det annandag. Men det viktigaste är att jag hade kul. En hel hösts bekymmer och elände var som bortblåst. Där fanns varken ångest eller jobbiga konsekvenser. Precis vad jag behövde! Och på bara en kväll återvände energin och livsglädjen som saknats ett tag nu. Och det på en kväll som jag inte ens såg fram emot.

Klockan 10 flög jag ur sängen och gick till busshållplatsen, efter en sisådär 45 minuter eller något kom bussen. Man blir lite bekväm med lokaltrafiken här i Stockholm. Spela roll, jag var på bra humör, och lite frisk luft skadade väl inte heller. Åkte till kupolen, lunchade med CC och sen dess har humöret varit på topp! Det är märkligt hur drastiskt humöret kan ändras bara av att träffa några personer. Nu är det ju inte så att alla jag umgås med här i Stockholm är jättetråkiga men det är en dum jämförelse oxå, så den fördjupar vi oss inte i.

Och jag kan ju höja ett varningens finger för alla som har tänkt göra det annars. Alkoholist-tänket att det blir roligt när man dricker är ju rätt lätt att relatera till här. Men det som det egentligen handlar om är inställningen när man går ut och festar. Det är den som avgör om du kommer ha roligt eller inte. Våga le, våga vara glad och våga ha kul!