Hotet mot mänskligheten.
Ja herregud, att folk fortfarande är intresserad av sånt här. Att folk fortfarande vill vara med på sånt här. Vad drömmer man om, ära, rikedomar och berömmelse? Tror man att livet ska bli bättre, efter att man varit med på något sånt här? Hur tänker folk?
Och om man ser det från den andra sidan, vill folk fortfarande se sånt här? Jag trodde att man gick in på internet om man ville se porr, jag hade fel.
Jag blir rädd. Är det här information som är nödvändig att ha? Jag vet ärligt talat inte ens vad det går ut på. Vad och hur vinner man? Vart är tävlingsmomentet? Jag har ju inte ens sett ett helt avsnitt, men känner mig ändå berättigad att döma, för det här programmet är fan sämre än två dåliga. Ett halvt program av paradise hotel är som att se en riktigt jävla dålig mjukporrfilm.
Kommer folk växa upp och veta vilka människor det är som är med i det här? Kommer mina barn växa upp med att kolla på paradise hotel 2020? I så fall kan jag med största säkerhet avslöja för er att mänskligheten är dömd.
Dömd att misslyckas...
(Försökte googla fram nån snygg bild, men jag hittade ingen. Vet inte ens vilka som är från Sverige och vilka som är från andra länder. Jag skäms inte.)
Och om man ser det från den andra sidan, vill folk fortfarande se sånt här? Jag trodde att man gick in på internet om man ville se porr, jag hade fel.
Jag blir rädd. Är det här information som är nödvändig att ha? Jag vet ärligt talat inte ens vad det går ut på. Vad och hur vinner man? Vart är tävlingsmomentet? Jag har ju inte ens sett ett helt avsnitt, men känner mig ändå berättigad att döma, för det här programmet är fan sämre än två dåliga. Ett halvt program av paradise hotel är som att se en riktigt jävla dålig mjukporrfilm.
Kommer folk växa upp och veta vilka människor det är som är med i det här? Kommer mina barn växa upp med att kolla på paradise hotel 2020? I så fall kan jag med största säkerhet avslöja för er att mänskligheten är dömd.
Dömd att misslyckas...
(Försökte googla fram nån snygg bild, men jag hittade ingen. Vet inte ens vilka som är från Sverige och vilka som är från andra länder. Jag skäms inte.)
Mindfucked...
Sjukt värd show! Riktigt jävla bra asså, rekommenderar alla att gå och se den!
Mysteriet med den försvunna mobiltelefonen.
Jag vaknar, går upp(ner), slår av klockan och lägger mig i soffan. Slår på alarm på mobilen, snoozar... Snoozar och snoozar. Snoozar en sista gång, klockan är 8:25.
Jag går upp...
Går in på toaletten, borstar tänderna, kollar på frillan, ger upp. Slås av tanken att jag inte behöver fixa frisyren inför 30 killar och 2 tjejer. Jag går vidare...
Jag är morgontrött...
Allting blir dimmigt och svårt att komma ihåg. Någonting händer. Jag gräver i fickan, hittar en guldpeng. Eftersom jag inte vet vart jag ska göra av den lägger jag den i plånboken. Jag stoppar sedan tillbaka plånboken där den ska vara, vid skrivbordet.
Jag påbörjar ett nytt sms, men jag är fortfarande morgontrött. Plötsligt står jag i dörröppningen med kläderna på, redo att låsa och åka hemifrån. Jag går ner för trappen, mot källardörren, låser upp och går vidare mot nästa dörr, som öppnar sig mot parkeringen.
Jag går ut...
Öppnar bildörren, sätter mig i bilen. Försöker vakna till liv. Jag påbörjar min stora resa. Den tar mig via tvära kurvor och branta backar. Upp över broar och förbi skolor. Genom både ghetton och fyrvägskorsningar. Jag åker fort, närmare 90 kilometer i timmen. En brant vänstersväng, följt av en lika brant högersväng som därpå efterföljs av en superbrant vänstersväng. Jag känner mig yr, bestämmer mig för att parkera bilen och ta en nypa luft.
Jag är framme...
Jag går ur bilen, med nycklarna i handen. Bildörren slås igen med ett brak. Jag låser. De efterföljande stegen tar mig sakteliga mot ingången. Med nycklarna fortfarande i handen letar jag på min alldeles egna tag. Sätter tagen mot scannern och hör ett klick, dörren öppnas. Går in, nästan hela vägen in, men stannar plötsligt. Väl framme vid mitt skåp fumlar jag fram rätt nyckel, öppnar skåpet och ska lägga in mina privata saker. Skorna byts, kortetui't läggs in...
Då slår det mig!
Mobilen... Den saknas. Letar igenom alla fickor jag har, ingenting. Går ut till bilen, tomt. Lyfter på alla mattor och kollar alla springor, tomt. Slås av tanken att jag glömde den säkert hemma, och går in till jobbet.
Klockan är 8:58, mobilen är borta.
Åkte hem och letade efter den på lunchen. Totalt spårlöst borta. Ringer, det går fram signaler. Så uppenbarligen ligger min telefon och är påslagen någonstans. Jag hör den inte, ser den inte. Kompisar ringer medans jag är ute och letar en gång till i bilen, ingenting. Kollar skåp medans kompisar ringer, tomt. Försöker skicka bilder via bluetooth(eftersom min mobil alltid har BT påslaget) i bilen, men hittar inga aktiva enheter. Försöker hemma, samma resultat. Vänder upp och ner på lägenheten, men ingen telefon. Provar ringa igen 20:24, nu går inga signaler fram längre. Kollar med ficklampa hela vägen från lägenheten till bilen, men har fortfarande inte hittat den. Vart är den?
2000kr och en massa roliga bilder i sjön, strax innan jul. Jättekul. Och jag som ville sms'a! :(
Jag går upp...
Går in på toaletten, borstar tänderna, kollar på frillan, ger upp. Slås av tanken att jag inte behöver fixa frisyren inför 30 killar och 2 tjejer. Jag går vidare...
Jag är morgontrött...
Allting blir dimmigt och svårt att komma ihåg. Någonting händer. Jag gräver i fickan, hittar en guldpeng. Eftersom jag inte vet vart jag ska göra av den lägger jag den i plånboken. Jag stoppar sedan tillbaka plånboken där den ska vara, vid skrivbordet.
Jag påbörjar ett nytt sms, men jag är fortfarande morgontrött. Plötsligt står jag i dörröppningen med kläderna på, redo att låsa och åka hemifrån. Jag går ner för trappen, mot källardörren, låser upp och går vidare mot nästa dörr, som öppnar sig mot parkeringen.
Jag går ut...
Öppnar bildörren, sätter mig i bilen. Försöker vakna till liv. Jag påbörjar min stora resa. Den tar mig via tvära kurvor och branta backar. Upp över broar och förbi skolor. Genom både ghetton och fyrvägskorsningar. Jag åker fort, närmare 90 kilometer i timmen. En brant vänstersväng, följt av en lika brant högersväng som därpå efterföljs av en superbrant vänstersväng. Jag känner mig yr, bestämmer mig för att parkera bilen och ta en nypa luft.
Jag är framme...
Jag går ur bilen, med nycklarna i handen. Bildörren slås igen med ett brak. Jag låser. De efterföljande stegen tar mig sakteliga mot ingången. Med nycklarna fortfarande i handen letar jag på min alldeles egna tag. Sätter tagen mot scannern och hör ett klick, dörren öppnas. Går in, nästan hela vägen in, men stannar plötsligt. Väl framme vid mitt skåp fumlar jag fram rätt nyckel, öppnar skåpet och ska lägga in mina privata saker. Skorna byts, kortetui't läggs in...
Då slår det mig!
Mobilen... Den saknas. Letar igenom alla fickor jag har, ingenting. Går ut till bilen, tomt. Lyfter på alla mattor och kollar alla springor, tomt. Slås av tanken att jag glömde den säkert hemma, och går in till jobbet.
Klockan är 8:58, mobilen är borta.
Åkte hem och letade efter den på lunchen. Totalt spårlöst borta. Ringer, det går fram signaler. Så uppenbarligen ligger min telefon och är påslagen någonstans. Jag hör den inte, ser den inte. Kompisar ringer medans jag är ute och letar en gång till i bilen, ingenting. Kollar skåp medans kompisar ringer, tomt. Försöker skicka bilder via bluetooth(eftersom min mobil alltid har BT påslaget) i bilen, men hittar inga aktiva enheter. Försöker hemma, samma resultat. Vänder upp och ner på lägenheten, men ingen telefon. Provar ringa igen 20:24, nu går inga signaler fram längre. Kollar med ficklampa hela vägen från lägenheten till bilen, men har fortfarande inte hittat den. Vart är den?
2000kr och en massa roliga bilder i sjön, strax innan jul. Jättekul. Och jag som ville sms'a! :(
Japp japp!
Ja, mycket ska man vara med om.
Det går reklam om de nya chipsen med smak av sourcream och bearnaise. Fyfan asså, bearnaise-chips. Nog för att jag brukar ha bea till allt. Men chips asså, fyfan :D Det låter bara förjävla äckligt.
Nu har jag ju inte smakat dom än, men ändå.
Jaja, det kan ju inte vara de äckligaste chipsen någonsin, för de åt jag i Bulgarien.
Smaksatt med den underbart uppfriskande Heinz ketchup-smaken. Det värsta av allt var att de smakade precis så också. Som att äta hård, knaprig ketchup.
Jaja, det tar väl inte lång tid förrens vi ser reklam om den på tv också.
Nu har jag ju inte smakat dom än, men ändå.
Jaja, det kan ju inte vara de äckligaste chipsen någonsin, för de åt jag i Bulgarien.
Smaksatt med den underbart uppfriskande Heinz ketchup-smaken. Det värsta av allt var att de smakade precis så också. Som att äta hård, knaprig ketchup.
Jaja, det tar väl inte lång tid förrens vi ser reklam om den på tv också.
