Tjockisar, listen up!

Nu ska jag kötta gym.
Ett pass på gymmet.
Bla bla bla gymmet gymmet bla bla fucking bla.
Massa skitsnack om ingenting, sen ska jag till gymmet.
Jorden går fucking under, och så ett benpass på det!

Dra åt helvete era jävlar, sen kan ni dra vidare till gymmet.
Det kanske ser kryptiskt ut. Inte fullt så tydlig som jag brukar vara. Men vänta, fortsätt läs, och allt kommer att ljusna för er.
 
Jag hatar verkligen inte alla som går till gymmet, tro inte det. Jag gillar förmodligen de flesta som gör det (nåja). Men det finns en viss typ, som jag verkligen inte tål. Det är inte dom som bara "skryter" att dom är på gymmet jämt. Typ som "pimpen" ;D Det är dom som har sig med status-uppdateringar på facebook stup i kvartjäveln och trots allt denna träning fanimej inte förlorar ett jävla hekto ens. Vi snackar alltså konstant överviktiga människor som verkar ge sken av att de är nån sorts atleter.

Ni är inte det, uppenbarligen. Go home.

Till att börja med är det så extremt satans jävla tråkigt att läsa om att någon ska gå på gymmet. Ingen, inte ett jävla höns bryr sig. Ok om du skriver vilka övningar, vikter, tider och resultat du har fått. Då är du förmodligen en träningsnörd på riktigt som umgås med vänner som bryr sig om sådana statusar (Hej igen Pimpen :D). Men att skriva att man ska "kötta axlar på gymmet", det är fan så jävla ointressant så att man hellre kan skriva om varför Anders Borg väljer att fira semester i Polen. Vad i helvete ska vi andra få ut av att läsa det? Ska vi känna oss uppmuntrade? Tävlingsbenägna? Avundsjuka? Uppskattande?

Nej, vi blir att känna oss hatiska. Framförallt när det händer ofta, och framförallt när det är personer vars kroppar aldrig förändras. Det är en sån jävla statussökande egoboost att skriva att man går, eller framförallt, att man ska gå, till gymmet, när man ändå bara går dit för att andra ska tycka att man är duktig.

Nu är det kanske många som sitter där ute och tänker att "det kan vara mig han skriver om", men det är det förmodligen inte. Vi snackar om en ytterst liten skara här, och den här skaran får fanimej med "gym" i mer än varenda status.

Och just frasen "kötta gym" alltså. Jag spyr när jag ser den. Ögonen börjar blöda och hjärnsubstans rinner ut genom näsan. Det är som aftonbladets kommentarsfält, man blir fanimej dummare av att läsa skiten än vad man var innan. Det här gäller inte bara alla tjocka människor, det gäller alla. Skriv det inte igen, om du vet att du någonsin har gjort det. Det är bara taskigt mot oss andra, som måste läsa det.

Till alla snygga människor som tränar hårt och som dessutom kan visa upp resultat, keep up the good work!

Det där var nog den sämsta jävla avslutningen någonsin på något av mina blogginlägg. Men ibland måste man väl vara positiv...

Den här gången vill jag ha svar!

Till: [email protected]
 
Angående den här artikeln: http://bytbil.com/nyheter/2vr4vkyg?utm_Ferrari_vill_salja_mindre&%23xtor=AD-500-[bytbil_nyheter]-[]-[mittspalt]-[aftonbladet]-[]-[]
Nu vill jag inte verka petig, men när det ändå är journalistik som tusentals människor läser, så kan det vara viktigt att påpeka att det heter "totalt sett", inte "totalt sätt" som det står i artikeln.
Som nitisk ordmärkare mår jag dåligt över tanken på hur många som nu, medvetet eller undermedvetet, kommer att ta efter er lilla groda.
 
Det sägs att en fjärils vingslag kan skapa en orkan på andra sidan jorden, men det är nog ingenting mot vad det här kan leda till. 
 
Kommer vi någonsin att få se den korrekta formen av uttrycket igen, eller är totalt sett's glansdagar förbi? Det är sorgligt om så vore fallet, för jag fick aldrig någon chans till ett ordentligt avslut.
Jag hoppas innerligt att det inte skall få sådana ödesdigra konsekvenser som jag misstänker, men det är nog dumt att förbli optimistisk. Det här är med största sannolikhet en förlust som vi, du som läser detta, jag och inte minst Felix Björklund som skrev artikeln, kommer få leva med. Mina tankar går till Felix, jag hoppas att han klarar sig igenom detta och jag hoppas sannerligen att ni på redaktionen på bytbil.com hjälper honom och stöttar honom i största möjliga mån. Det är trots allt mänskligt att fela.

Som jag skrev är det dumt att vara optimistisk, men en liten gnutta av det som är det sista som överger oss, hopp alltså, finns ändock kvar i mig. Jag hoppas att ni på samma millisekund som ni får in det här mailet går in på artikeln och korrigerar ert "lilla" klavertramp. Kanske, och det är verkligen ett stort kanske, finns det folk som har missat felskrivningen. Kanske, kanske, kanske finns det folk som ännu inte har sett artikeln. Jag tror på er, tillsammans kan vi ta oss igenom det här!

Nu måste jag gå och sätta mig på toaletten en stund. Jag hoppas att vi hörs igen, men jag kan tyvärr inte lova något. Ända (alltså inte enda) sedan jag läste artikeln, har jag känt panikångesten komma krypandes. Men det är inget allvarligt, så oroa er inte för mig. Ni har större problem att ta tag i!
 
Vi hörs förhoppningsvis igen!
Med vänliga, uppmuntrande och en aning sarkastiska hälsningar
Palle

Se upp!

 
Ironin i det här eller? Jag ska förklara:

1. Står det "PLUS" framför artikeln blir du lurad på pengar...

Här dom, på bild och allt!

 
Jordklotets mest förtappade själar. Fyfan för såna här alltså, och nu är det inte ens den mest extrema varianten. Jag pratar om cyklister, och då i synnerhet så kallade "vägcyklister". Usch och fy!

Vi ska allihopa börja med att klargöra en liten men ack så viktig jävla sak.
NI ÄR INGA SATANS BILAR SÅ DRA SÅ LÅNGT FRÅN VÄGEN SOM BARA ÄR MÖJLIGT INNAN JAG PREJAR ER UTAV BARA HELVETE!!!
Jag hatar tamejfan cyklister. Dom tror att dom är bilar, dom tror att dom är odödliga och dom tror överlag att de är nånting. Inte ens kattpiss är dom värda.

Jag menar såklart när jag själv kör bil, och det är en, eller flera (dom kommer oftast i klunga), av dessa tvåhjuliga olycksdrabbare ute på min väg! Varför? Varför i helvete måste dom så prompt cykla på vägen när det alltsom oftast finns en cykelväg precis bredvid. Jag vet egentligen varför ändå. Dom tycker att dom är coola och dom tycker att dom är för fina för cykelvägen. Pack är vad dom är, den vidrigaste sortens pack! Jag brukar i min ensamhet ge dom ett välförtjänt mittenfinger, då känns det i alla fall lite bättre...

Dessutom, och det här är ett ganska så stort dessutom, så klär dom sig som en misslyckad Lady Gaga. Har ni sett en typisk cykel-persons-outfit? Dra åt helvete va äckligt det ser ut. Det kan ju omöjligt ta mindre än en timme att klämma in sig i de där kläderna, såvida man inte badar i vaselin först. Och sen ska ju strumpan in också... 
 
Kolla bara på det där. Killar, kom igen, vakna!

Nej, jag tror att man behöver en redigt psykisk störning för att vara seriös cyklist, och det är nog sant!
Det borde vara konsekvensfritt att preja cyklister. Typ som i GTA.
Förstå hur bra man skulle må om man var på väg hem efter en hård arbetesdag och ser en stor sån där klunga med cyklister. Bara slå på vindrutetorkarna och lyssna på det fantastiska ljudet av äcklig cyklist som studsar mot plåten. Aaah... Lycka!

(Nu tänkte jag länka det här inlägget på facebook och har några vänner som jag vet är cyklister som kanske läser det här och till dom vill jag säga att jag i verkligheten inte bryr mig ett skit om ni cyklar eller inte, så länge ni inte gör det på vägen, där jag ska köra! :))

Hahahaha, fyyy fan säger jag bara!


Vilken jävla rubrik! Den här tar tamejfan priset på ovärt skit-skit. Jag vet liksom inte ens vad jag ska kalla det, så jävla dåligt är det. Och hur ska man ens börja förklara hur dålig den här skiten är? Skit är vad det är, skit!

Anders Borg. Jag vet inte hans exakta titel men typ finansgubbe iaf. En sån som håller på med budget och div andra astråkiga tråkigheter. Hans jobb är, helt fördomsfritt, att sitta och räkna matte 8 timmar om dagen. Säkert mer än så också eftersom han är Reinfeldts högra hand. Förstår ni inte hur kul det låter!? Alla kommer vi väl ihåg hur roliga mattelektionerna i skolan var? Visst? Eller hur? Inte? NEJ, FÖR DOM SÖG SOM FAN!

Såå, för att fortsätta beskrivningen av Borg så är han mig veterligen den enda killen i riksdagen som ser ut som en luffare. Vid närmare eftertanke kanske han har klippt bort hästsvansen (eller är det bara något jag drömt?), men det hjälper inte. Once you go hästsvans you never go back, som ordspråket lyder. Man vet liksom, när någon säger "Tänk Anders Borg", då tänker man inte direkt på hur ofantligt kul allting runt omkring Borg är, utan man tänker på en snubbe i hästsvans, i ful hästsvans.

Om man ändå ska försöka hitta nåt intressant i Borgs liv, då är det nog... Inget. Lönen kanske. Fast nej, han sitter nog bara och räknar den.

Det finns alltså ingenting, inte ett jävla jota, som är speciellt intressant med Anders Borg. No offence eller så, men helvete. Så då kommer vi till det stora problemet, och det som hela det här inlägget handlar om....

Varför. Varför varför varför varför, skulle jag vilja läsa om hur Anders Borg firar semestern? Och varför skulle jag vilja läsa om varför han väljer att fira den i Polen. Nej, fyfan va världstråkigt. Polen verkar ju inte heller speciellt imponerande. Det är så mycket som gör mig uttråkad i den här rubriken att jag blir deprimerad av att veta att jag har läst den.

Liksom, Polen? Liksom, Anders Borg? Vafan!? Vad händer? Vart är världen på väg? Jag blir ledsen =( Jag blir så jävla ledsen. Mest över att den här artikeln faktiskt existerar. Och tänk att det säkert finns folk som har klickat in sig på den. Och dessutom inte ens av misstag!! GAAAAAAAAAAAAAH!?

Nu ska jag lägga mig och tyna bort, medans Borg semestrar i Polen. Varför han gör det, det har jag inte en jävla aning om, och det intresserar mig inte det minsta.

Äckliga människopack

Jag kan utan tvekan påstå, helt taget ur luften, att åtminstone 85% av alla människor skulle må bättre om vi bara slopade julen helt och hållet. Jag har haft en oerhört stressfri jul, fram tills för några dagar sen that is. Helt fantastiskt att vara såhär långt borta, och inte behöva tänka på allt som alla andra hetsar varandra till: julhetsen. Konsumenthetsen.
Dock har jag, som den vän av ordning jag är, aldrig någon mat hemma. Ingenting att hålla koll på = ingen oordning. It's take-away or the highway som jag brukar säga :D Soporna i Limp Bizkit fick inte ens till den texten.

Men, då har ju det här jävla prolemet uppstått. Senaste dagarna när jag ska gå ut för att handla mat, har gatorna varit helt jävla överfulla. Ni vet sedan tidigare vad jag tycker om äckliga människor som bara strosar till synes helt utan mål, right?
Men ja, det värsta av allt. Verkligen det allra mest värstaste någosin, det hände mig idag på Corte Ingles (som Åhlens typ). På väg mot mataffären går jag och syrran in på Corte ingles. Inte bredvid varandra som normala individer, utan i ett väldigt litet led. Varför? Det får såklart bara plats 1 människa i bredd per gång, för det är sån äcklig julhets så varenda liten spanjor kryper ur sin koja för att köpa sig en julklapp. Ok, iaf. Jag har gått och klagat för syrran hela vägen dit, så när jag ser en person som verkar vilse och på väg att gå in i en monter så tänker jag bara:

Det är dom här idioterna som är värst. Dom som bara är ute och går och om det inte vore för deras nervsystems förmåga att jobba på automatik aldrig skulle fatta att ena foten bör sättas framför den andra för att ta sig framåt. Nej nej, det är såna här störiga fanskap som verkar ha en utomståendes huvud fastnålat på en kropp, och inte vet alls vad fan dom, eller huvudet, håller på med. Men, jag tänker det bara. Jag säger inget. Känner att jag har klagat tillräckligt. Så jag går förbi...

Trodde jag. Den här idioten bryter mot alla logikens lagar och regler, och tar ett steg rakt (fast det var snett) ut i den mest ologiska riktningen som finns. Han fäller mig... nästan. Hade det inte varit för att jag efter 25 år av hårt leverne mer och mer insett att varenda människa är en oberäknelig idiot (återigen inte ni som läser bloggen, ni är undantag) hade jag säkerligen spenderat fredagskvällen med att plocka parfymflaskor från huvudet. Men men... jag vacklar väl till utan att tappa balansen helt. Jag klarar mig, för jag var beredd. Mannen i fråga tittar på mig och säger glatt och till synes helt obekymrat: Perdon.

Jag skjuter honom. Jag hugger honom med en kniv. Jag pepprar hans stackars spanska kropp full med bly, jag tar till och med fram en skridsko och skär halsen av honom. Det är mycket jag gör, i mitt huvud, medans jag bara tittar argt på honom. Vi går vidare.


Det mest ironiska av allt. Det är att jag efter 10 minuters konstant klagande faktiskt tänkte: "Nu ska jag inte klaga mer, det kanske finns folk som är rätt hyggliga ändå..." Aldrig mer, aldrig mer...

(Som tur är har jag nog världens bästa mamma, som gjorde dagen så jävla mycket bättre genom att skicka ett paket, med helt sjukt mycket svenskt godis. Kommer garanterat räcka i flera dagar! Så ni som läser här, sluta aldrig upp med att inte vara korkade!)

Inget svar...

Tråkiga jävlar på Avida finans :(

Jag älskar sånt här!

Jävla skitbild som inte vill funka som den ska när jag lägger upp den här, så det får bli i textformat. Viss text blev färgad också, och i annan storlek. Har för ont i huvudet för att fixa det.

Jag fick ett mejl från en Lena på Avida finans. Det är väldigt uppenbart att hon skickat det till fel person, men jag kunde inte hålla mig från att svara :) Vi börjar med Lenas mejl:

Den 15 december 2011 14:05 skrev Lena:

Hej,

Vet att vi lagt denna utveckling åt sidan men tänkte ändå höra med dig då vi har ett återkommande problem med ”gamla” kunder som inte avaktiverat sitt medgivande och vi vid ny kredit får felmeddelande från BGC att medgivande redan finns.

I detta läge vill vi kunna ändra från steget Autogirokontroll till Kredit upplagd, har du möjlighet att estimera hur mkt utvecklingstid det skulle innebära?

Mvh

Lena


Ja, det här har jag ju ingen som helst aning om. Men inte ska dom tro att dom kan skicka mejl till min inkorg utan att jag svarar! :D Det här blev mitt svar:

Hej Lena!
Jag kan tyvärr inte estimera hur mycket utvecklingstid det skulle innebära. Dels för att jag inte vet vad exakt som åsyftas med "gamla". Är det kunder som varit med länge eller finns det en viss åldersgräns där man blir klassad som "gammal"? Om det är det senare alternativet bör vi hålla det "inom kretsarna" så att säga, då officiell kännedom om våra tillvägagångssätt för att kategorisera kunder skulle kunna skada vår image. Dessutom för att jag heller inte har den blekaste aning om vilken utveckling det är vi har lagt åt sidan. Jag ber dig att ha överseende med min okunskap, men jag vet inte heller vad BGC är. Men vi kan väl från och med nu komma överens om att BGC är en förkortning på det ganska tuffa engelska ordet BackGroundCheck? Det gäller att hålla sig ajour med vad som är hippt!

Men, nu är det ju trots allt fredag, och jag har äntrat mitt så kallade party mode. Då blir jag alltid extra givmild och väldigt glad. Därför kommer jag ge dig fria tyglar med utvecklingstiden. Du har mitt tillstånd att "go crazy". Kommer dock sätta en övre gräns på max 12 veckor, eftersom vi på vårkanten bör spendera lite tid i solen och inte bara sitta inne med utveckling. Om du finner mitt svar stötande, offensivt eller helt utan substans, då kan jag inget annat än att beklaga. Till mitt försvar kommer jag dock hävda att du hade fått bättre svar på dina frågor, om du hade skickat det till rätt mejladress.

Jag hoppas ni har/haft en riktigt trevlig fredag och en fantastisk helg. En god jul och ett gott nytt år! Med vänliga och sarkastiska hälsningar...
Patrik


Rickards kommentar: "du är så jävla härligt slut i huvudet alltså :D"
Fattar inte alls vad du menar :D

Den sorgliga historien om maten i Palma...

Det var en gång en pojke. En väldigt lycklig pojke. Han var så lycklig, att han i stort sett helt slutat använda sitt klotterplank för missnöje. Hans liv var överlag väldigt bra, men just den här dagen, ja, den var något utöver det vanliga.
Pojken hade sedan ett par månader tillbaka utforskat ny mark. Han var, milt sagt, vilse i pannkakan då språkbarriärer ofta satte käppar i hjulen, och då framförallt i hjulen till restaurangvagnen. Vart han än tittade och vart han än testade, så blev slutresultatet alltid detsamma. Maten sög, och det var bara att acceptera.

Dock sägs det ju att även en blind höna bla bla ni vet. Och det är fan sant. För en gång, av en ren slump såklart, hittades en restaurang som skulle rendera ett toppbetyg. Ett steakhouse, med Palmas allra saftigaste och möraste stekar. Perfekt grillade och smaksatta med en kryddning som inte lämnade mycket åt fantasin. Vid första anstiftan till kontakt mellan smaklökar och köttbit var han såld. Att köttet nästan smälte i munnen gjorde inte saken värre. Lägg därtill på en fantastiskt god sallad, helt underbart gräddat bröd och en bakad potatis som får en att glömma både tid och rum, ja, då har ni Block House Palma.
Så i lördags var det dags igen. Efter en månads självplågande för största möjliga lustupplevelse äntrade pojken med tillhörande bihang (haha) återigen Block House's fantastiska atmosfär. Stämningen var på topp, lokalen fylld och stekar grillades som aldrig förr. Mjuka, fina, mustiga, underbara stekar. Äntligen var det dags. Förrätt beställdes och erövrades innan kvällens huvudnummer stod på tapeten. Det var dags, igen. Brödet gjorde ingen förvånad när det var precis lika fantastiskt som föregående gång. Lagom uppvärmt och en perfekt knaprig yta. Potatisen levererade även den en fulländad smakupplevelse, och det enda som kunde överträffa den var steken som låg på sidan om...
Vilket den även gjorde. Lyckan var total. Framför sig hade pojken 160 gram av det mest underbara en människa kan föreställa sig, 160 gram kärlek i dess renaste form. Lyckan var total, livet kändes fulländat.


Men, en fasansfull tanke infann sig. Ett endaste litet uns av tankeverksamhet, som spred sig som en hjärncellspandemi. Tänk om...

Ack, fasansfulla känsla. Tänk om maten inte skulle räcka till! Tänk om man insåg att man passerat halvvägs, och slutprognosen inte såg lovande ut. Pojken var på väg mot den skräckfyllda balansen av att vara fortsatt hungrig men ändå tillräckligt mätt för att inte köpa mer utan att behöva kasta bort delar av det. Det som återstod var en smärtsam kamp mot bristen av mättnadskänsla. Det som återstod, var det värsta som kan hända en människa...

Har kommit på ett enkelt sätt att skapa fred på jorden.

Det värsta av allt, det är att det är så enkelt så nån annan borde ha kommit på det mycket tidigare.

Ni vet hur man åker bil, och liksom alla bilar håller sig på sin sida av vägen och man bara kör om när tillfälle ges?

Ni förstår såklart att bilar inte bara HELT JÄVLA PLÖTSLIGT STANNAR, BYTER KÖRRIKTNING, HÄNGER UT HÄNDERNA ELLER BARA ÄR ALLMÄNT EFTERBLIVNA!?!?
Så varför, varför i lagens namn, är det tillåtet att strosa omkring på gatan som ett jävla efterblivet mongo och bara helt utan anledning stanna, vända sig om (gärna medans man håller i nåt som man kan spilla på andra), vara allmänt jävla äcklig och fet, lukta illa eller bara vara allmänt cp-skadad?

Det finns inga regler.

Jag ska ge er ett exempel. Helt jävla hypotetiskt alltså. Det har ingen som helst verklighetsförankring utan hittas på i skrivande stund. Tror ni mig inte är det erat jävla problem och då beklagar jag så jävla mycket.

Det är torsdagseftermiddag, och jag är av en slump i ja... säg Palma, på Mallorca. Helt random liksom. Jag har fått ett infall av hungrig, så jag bestämmer mig för att gå och fixa nån mat. Vi kan låtsas att jag är på väg till subway. På vägen till subway så råkar det vara en shoppinggata, samt ett stort torg med massa äckliga jävla street-performers. Ni vet såna där tattare som bara sitter och tigger pengar. Vi kan låtsas att där finns en äcklig jävla rosa pantern som ser ut som den varit med om 7 svåra år och en redig "springa-in-i-väggen-olycka". Där finns även en kille. En svart kille. Inte svart som i neger...

Eller jo förresten, svart som i neger. Vad tror ni hans grej är då? Jo...hör och häpna. Killen har MÅLAT SIG HELT JÄVLA KOLSVART! Yes, ni hörde rätt. Svart kille målar sig svart = svart kille.

Det här tycker folk är helt jävla super-fascinerande! En svart svart kille, med svarta kläder och en svart bok. Så det bildas EN STOR FET JÄVLA KLUNGA SOM MAN MÅSTE GÅ EN TUSENMILAOMVÄG FÖR ATT KOMMA FÖRBI :@ :@

Ok. Skit i dom nu. Man kommer förbi, efter typ hundra minuter, en slängt av svältdöden och återuppståndelse så är man på banan igen. Vad väntar då? Jo, den största delen av shoppinggatan. Fullt med folk! Folk som går segare än fittslem rinner nerför en backe med 1 grads lutning. Så försöker man gå förbi, då möts man först av flera jävla idiot-pack som går framför, men lika jävla sakta. Och som om inte det vore nog, så kommer det andra jävla äckel till människor och kutar rakt mot en. Efter det hamnar man bakom en pappa som verkar ha slagit något av ett världsrekord i långa armar. Han håller såklart ut armarna, och i änden på varje arm så håller han i vad som verkar vara två små äckliga kryp till barn. Barnen äter såklart glass, eller nåt annat slemmigt jävla skit som jag INTE vill ha på min skjorta, och eftersom de tar upp hela vägen så vet jag inte hur jag ska ta mig förbi.

Här börjar mina mordiska tankar byggas upp, och jag känner för att starta ett världskrig mot alla människor förutom dom som jag tycker om. Förslagsvis alla som läser i bloggen och min familj. Man blir liksom galen. Blodet rusar och ögonen svartnar.

Om det bara fanns regler! Promenad-regler för fotgängare!
Om alla höll sig på sin sida av vägen.
Om shoppinggator vore motorvägar för fotgängare. Där folk som går sakta hade en fil, folk som går normalt i mitten och de som går fort till vänster. Förstår ni lyckokänslorna som ALLA skulle känna?
Inga äckliga barn som går runt och kladdar ner allt, inklusive sig själva. De får snällt gå i led annars kommer farbror polisen och skriver en bot.
Avfarter istället för alla idioter som bara tvärstannar.
Att inte detta har uppfunnits är ett stort mysterium, och vore lösningen på alla världens problem.

Men som tur var så var ju allt bara fantasi. Det var inte alls som så att det hände mig tidigare idag. I vilket jävla fall som helst, verklighet eller inte, så fick huvudpersonen tag i sin satans macka från subway, gick hem, åt den och levde lyckligt(?) i alla sin dagar. Eller nåt.

Just det.

Inte så mycket uppdateringar...

Är väl mest upptagen med att...ja, filosofera? =)

Jag...

tar tillbaka det jag sa om plugget. Psykologi B tar fan kål på mig. Men men, det är väl bara köra på.

Ser ut som att jag kommer flytta in...

där...

Typ 20kvm (Marion kommer inte bli nöjd!), typ 420€ i hyra, typ inte så jättebilligt. Men jävligt centralt i gamla stan, eller Casco Antiguo som det så fint heter :) Priserna här är höga, väldigt höga, lägenhetspriserna alltså. De andra är ett jävla lotteri. En burk kaffepulver kan kosta 80kr på ett ställe samtidigt som det kostar 30kr på det andra. Men jag är nöjd iaf, och det är väl det viktigaste? Även om en gnällblogg av naturliga skäl tar viss skada av att innehavaran är nöjd :p
Kläder har jag inte riktigt kollat in än, men har märkt att de börjat med vinterkläder också, och då är det fan inte vilka vinterkläder som helst. Kom ihåg när ni ser dom här bilderna att det fan är 28 grader ute vid 22-tiden på kvällen här (och för alla korkade jävlar som läser bloggen som inte fattar, så är det garanterat mer än 28 på dagarna), för honom:
och för henne:
Sånt där skit vill man ju gärna gå runt med i den här värmen... Är ganska säker på att IQ-nivån här i Spanien är betydligt lägre än i Sverige.

Jag är ingen höjdare på matte...

men en ekvation som jag vet är sann är iaf den att
MAX 10 timmars effektivt arbete = 1 veckas planerat arbete. På en 5-veckors kurs blir det alltså max 50 timmar effektivt arbete. Iaf i engelskan. Jobbar man hårt blir det en hel del tid över till att...

softa i gräset. Eller kanske...
softa på klipporna. Eller kanske...
softa i vattnet :D

Om det är för bra för att vara sant...

så är det oftast inte sant.

Sökt lite lägenheter och kollat runt lite. Hittade en intressant så vi skickade mejl. Sen gick vi dit och då hängde det en skylt, för det är så man gör när man säljer/hyr ut här:


så vi ringde och det visade sig att nån redan bokat den. Aja, skitsamma tänkte jag och gick hem. Dagen efter har jag fått ett mejl på morgonen, och det verkar som att vi gått till fel lägenhet dagen innan. Tycker allt ser skitbra ut, nästan för bra för att vara sant. Så jag svarar att jag är grymt intresserad av att se den. Får då det här svaret:

"Thank you for your reply but the matter is that I'm in Manchester already. Like I have inform you before, the price you shall pay for one month of rent will be 780 EURO , with no extra taxes to pay. The money, I want to revive it monthly to my bank account, so I hope it will be no problem for you to wire the money to my bank account. The apartment is ready for you, bla bla bla bla"

Skrällen som uppstår när han vill ha pengar direkt medans jag inte får nånting? Jävla skiten, snubben försökte blåsa mig. Så jag pissade på hans hus trots att jag inte fick...

sen gick jag hem.

RSS 2.0