Mysteriet med den försvunna mobiltelefonen.
Jag vaknar, går upp(ner), slår av klockan och lägger mig i soffan. Slår på alarm på mobilen, snoozar... Snoozar och snoozar. Snoozar en sista gång, klockan är 8:25.
Jag går upp...
Går in på toaletten, borstar tänderna, kollar på frillan, ger upp. Slås av tanken att jag inte behöver fixa frisyren inför 30 killar och 2 tjejer. Jag går vidare...
Jag är morgontrött...
Allting blir dimmigt och svårt att komma ihåg. Någonting händer. Jag gräver i fickan, hittar en guldpeng. Eftersom jag inte vet vart jag ska göra av den lägger jag den i plånboken. Jag stoppar sedan tillbaka plånboken där den ska vara, vid skrivbordet.
Jag påbörjar ett nytt sms, men jag är fortfarande morgontrött. Plötsligt står jag i dörröppningen med kläderna på, redo att låsa och åka hemifrån. Jag går ner för trappen, mot källardörren, låser upp och går vidare mot nästa dörr, som öppnar sig mot parkeringen.
Jag går ut...
Öppnar bildörren, sätter mig i bilen. Försöker vakna till liv. Jag påbörjar min stora resa. Den tar mig via tvära kurvor och branta backar. Upp över broar och förbi skolor. Genom både ghetton och fyrvägskorsningar. Jag åker fort, närmare 90 kilometer i timmen. En brant vänstersväng, följt av en lika brant högersväng som därpå efterföljs av en superbrant vänstersväng. Jag känner mig yr, bestämmer mig för att parkera bilen och ta en nypa luft.
Jag är framme...
Jag går ur bilen, med nycklarna i handen. Bildörren slås igen med ett brak. Jag låser. De efterföljande stegen tar mig sakteliga mot ingången. Med nycklarna fortfarande i handen letar jag på min alldeles egna tag. Sätter tagen mot scannern och hör ett klick, dörren öppnas. Går in, nästan hela vägen in, men stannar plötsligt. Väl framme vid mitt skåp fumlar jag fram rätt nyckel, öppnar skåpet och ska lägga in mina privata saker. Skorna byts, kortetui't läggs in...
Då slår det mig!
Mobilen... Den saknas. Letar igenom alla fickor jag har, ingenting. Går ut till bilen, tomt. Lyfter på alla mattor och kollar alla springor, tomt. Slås av tanken att jag glömde den säkert hemma, och går in till jobbet.
Klockan är 8:58, mobilen är borta.
Åkte hem och letade efter den på lunchen. Totalt spårlöst borta. Ringer, det går fram signaler. Så uppenbarligen ligger min telefon och är påslagen någonstans. Jag hör den inte, ser den inte. Kompisar ringer medans jag är ute och letar en gång till i bilen, ingenting. Kollar skåp medans kompisar ringer, tomt. Försöker skicka bilder via bluetooth(eftersom min mobil alltid har BT påslaget) i bilen, men hittar inga aktiva enheter. Försöker hemma, samma resultat. Vänder upp och ner på lägenheten, men ingen telefon. Provar ringa igen 20:24, nu går inga signaler fram längre. Kollar med ficklampa hela vägen från lägenheten till bilen, men har fortfarande inte hittat den. Vart är den?
2000kr och en massa roliga bilder i sjön, strax innan jul. Jättekul. Och jag som ville sms'a! :(
Jag går upp...
Går in på toaletten, borstar tänderna, kollar på frillan, ger upp. Slås av tanken att jag inte behöver fixa frisyren inför 30 killar och 2 tjejer. Jag går vidare...
Jag är morgontrött...
Allting blir dimmigt och svårt att komma ihåg. Någonting händer. Jag gräver i fickan, hittar en guldpeng. Eftersom jag inte vet vart jag ska göra av den lägger jag den i plånboken. Jag stoppar sedan tillbaka plånboken där den ska vara, vid skrivbordet.
Jag påbörjar ett nytt sms, men jag är fortfarande morgontrött. Plötsligt står jag i dörröppningen med kläderna på, redo att låsa och åka hemifrån. Jag går ner för trappen, mot källardörren, låser upp och går vidare mot nästa dörr, som öppnar sig mot parkeringen.
Jag går ut...
Öppnar bildörren, sätter mig i bilen. Försöker vakna till liv. Jag påbörjar min stora resa. Den tar mig via tvära kurvor och branta backar. Upp över broar och förbi skolor. Genom både ghetton och fyrvägskorsningar. Jag åker fort, närmare 90 kilometer i timmen. En brant vänstersväng, följt av en lika brant högersväng som därpå efterföljs av en superbrant vänstersväng. Jag känner mig yr, bestämmer mig för att parkera bilen och ta en nypa luft.
Jag är framme...
Jag går ur bilen, med nycklarna i handen. Bildörren slås igen med ett brak. Jag låser. De efterföljande stegen tar mig sakteliga mot ingången. Med nycklarna fortfarande i handen letar jag på min alldeles egna tag. Sätter tagen mot scannern och hör ett klick, dörren öppnas. Går in, nästan hela vägen in, men stannar plötsligt. Väl framme vid mitt skåp fumlar jag fram rätt nyckel, öppnar skåpet och ska lägga in mina privata saker. Skorna byts, kortetui't läggs in...
Då slår det mig!
Mobilen... Den saknas. Letar igenom alla fickor jag har, ingenting. Går ut till bilen, tomt. Lyfter på alla mattor och kollar alla springor, tomt. Slås av tanken att jag glömde den säkert hemma, och går in till jobbet.
Klockan är 8:58, mobilen är borta.
Åkte hem och letade efter den på lunchen. Totalt spårlöst borta. Ringer, det går fram signaler. Så uppenbarligen ligger min telefon och är påslagen någonstans. Jag hör den inte, ser den inte. Kompisar ringer medans jag är ute och letar en gång till i bilen, ingenting. Kollar skåp medans kompisar ringer, tomt. Försöker skicka bilder via bluetooth(eftersom min mobil alltid har BT påslaget) i bilen, men hittar inga aktiva enheter. Försöker hemma, samma resultat. Vänder upp och ner på lägenheten, men ingen telefon. Provar ringa igen 20:24, nu går inga signaler fram längre. Kollar med ficklampa hela vägen från lägenheten till bilen, men har fortfarande inte hittat den. Vart är den?
2000kr och en massa roliga bilder i sjön, strax innan jul. Jättekul. Och jag som ville sms'a! :(
Kommentarer
Postat av: Rickard
Hörru din slaskbög, du måste skriva den spännande upplösningen på berättelsen också! Att lämna oss så här med en cliffhanger är inte coolt. :D
Trackback
